Majjasvensson

 fy fan.. Vet inte ens hur jag ska skriva, känner mej dränkt inombords! Orkar inte.. Men måste, va kan man göra allt är en jävla väntan, kan inte förklara min ångest...

Orkar inte tänka, då kommer tårarna, orkar inte andas känns de som.

Inte synd om mej alls, men känner mej helt slut, vet inte nåt snart,.

Finns så mycke jag skulle behöva göra, men orken finns inte. 

Viljan finns inte! Känner inte för når,vill inte nåt,orkar inte nåt. Skulle bara vilja ligga och stirra i taket.

 

Kan inte förklara hur jag känner, känns som att man går sönder som att vissa delar inte går att laga.Stora bitar av mej håller sakta men säkert på att försvinna för alltid, min tryggaste punkt i livet, den som alltid varit mej närmast, som alltid funnits för mej, som aldrig tappat hoppet,som alltid försvarat mej i allt. Orkar inte se dej så sjuk, du betyder så mycket för mej pappa.

Jag har varit livrädd för detta i så många år,känns som en mardrömm.Jag vill bara VAKNA!! Snälla väck mej.